#1 OS i Atlanta 1996
Med den nu pågående sommarolympiaden i Japan minns jag ett annat OS, som jag själv upplevt IRL. Sommarolympiaden i Atlanta 1996.
Det var i jobbet som projektledare på resebyrån, där min kund var ett amerikansk företag inom optikprodukter, som tog med sina bästa återförsäljare bland optikerbutiker. Jag hade ansvarat för att sy ihop hela resan och programupplägget och följde med för att övervaka att allt fungerade på plats, som färdledare. Gruppen bestod av ett trettiotal deltagare. I USA började vi med att besöka deras huvudkontor i norra New York State under ett par dagar, innan vi skulle flyga vidare söderut till Atlanta, Georgia för de olympiska spelen.
Jag minns att vi precis hade landat på amerikansk mark nåddes vi av nyheten. Ett bombdåd hade inträffat i Centennial Olympic Park i Atlanta. Två personer hade dödats och ytterligare 111 skadats i terrordådet.
Innan de visste varför och vem som gjort det, stannade allt upp och risken för att avblåsa spelen var nära. Under de dygn vi befann oss i Rochesterfick jag ta många samtal med olika samarbetspartners om ombokningar av flygbiljetterna till Sverige var möjligt eller om vi ens skulle åka till Atlanta. Några av deltagarna var förstås oroliga. Reservplaner fick snabbt tänkas ut, vilka alternativ kunde genomförad för ett helt nytt program i en vecka!? Många frågor och scenarier hinner passera en sån gång…
Som väl var, beslöt OS-arrangörerna att fortsätta spelen, trots att man inte visste vem eller varför bombdådet skett. Vi kunde tack och lov fortsätta med programmet och flyga till södra USA. (Det visade sig vara det första av fyra bombattentat som Eric Rudolph skulle genomföra de närmaste två åren)
Vid stora evenemang i USA, blir mycket uppbokat trots att priserna på boende, transporter osv dubblas. Vår grupp bodde därför i grannstaten Tennessee i Chattanooga, en lite mindre men charmig stad till betydligt lägre priser dock 15 mil bort. Därifrån åkte vi 3-4 gånger med vår buss in till olympiska spelen i Atlanta, som om sommaren har temperaturer runt 35 grader.
Atlantas omgivningar var rätt vackra, med frodig grönska i det fuktiga heta klimatet, husen byggda i trä med fina verandor, typiskt för den amerikanska Södern.
Vi hade fått biljetter tilldelade oss utan hänsyn till eventuella önskemål; jag minns jag fick lära mig vad spjutkastning heter på engelska (javelin), några stafettlopp (hurdle) och såg ett par bra fotbollsmatcher, bl.a Nigeria mot Brasilien som var en stor match (men jag glömde vad resultatet blev!) Ja, det var väl mer den fantastiska stämningen och upplevelsen av allt, som var den stora behållningen för de flesta av deltagarna, jag själv inkluderad. Amerikanarna är ju suveräna på att organisera och hantera stora evenemang och publiksamlingar och servicen är för det mesta på topp. För min del kan de gärna få arrangera fler av dessa spel, de är verkliga proffs!
Efter brandutrymning på vårt hotell mitt i natten, (falskt alarm) avskedsmiddag och en båttur med hjulångare på Tennessee River minns jag att alla var nöjda och glada på hemresan. Extra mycket tror jag, när man visste att resan hade kunnat sluta på ett helt annat sätt!
